Kvittar det när kanariefågeln kvittrar i Coronasverige?

Posted on by Simon P M

Det här inlägget började som en tråd på Twitter. Den handlade om vilket språk man använder sig av på plattformen för att diskutera Coronapandemin.

Bakgrunden var en diskussion om en undersökning av Statistiska Centralbyrån (SCB). Jag har letat efter undersökningen i original för att ta reda på om den endast ges på svenska, utan framgång. Undersökningen framställer hanteringen av pandemin som lyckad bland de tillfrågade.

En användare på Twitter menade att de som varit mest kritiska är “ett löst knutet nätverk”. Det består av högljudda röster som är “anonyma, och/eller endast skriver inlägg på engelska”. Detta samtidigt som man försöker konstatera att “endast 12-13 procent uppger att den svenska strategin har varit ‘mycket dålig'”:

“Throughout the pandemic, a loose-nit network of critics have been ubiquitous in social and other media. Their ubiquity may have given the impression that they were more numerous than they really were. In the survey, only 12–13% say the Swedish strategy has been ‘very bad.’

My (unscientific) impression, btw, is that rather many of the most high-pitched voices on here are anonymous, and/or post only in English. It’s impossible to know if they are citizens or even residents.

https://twitter.com/ErikAngner/status/1403313875542589440

Det tar en ny ton när man tillägger att “det är omöjligt att veta om [kritiska röster] är medborgare eller ens uppehåller sig [i Sverige]”. Som om det spelar roll för huruvida man bör bry sig.

Min svar handlar om varför det är fel att utan eftertanke misstänkliggöra de som inte uttrycker sig på svenska. Följande blir en del repetition, men häng med för all del.

I mina ögon handlar det om flera saker när man skriver på engelska. Till exempel:

  1. Delaktighet i samtalet. Twitter är en plattform på internet. På internet uttrycker sig fler på engelska än svenska. Normen är engelska.
  2. Inkludering. De som förstår svenska förenklar informationsflödet till de som inte förstår svenska. (Vare sig det är medborgare, sådana som uppehåller sig här, eller bara internetanvändare som vill veta vad som försiggår här).
  3. Transparens. Hur ska man få insyn om det som händer i landet när mycket av det vi får reda på endast kommuniceras på svenska? Det är inte svensken som drabbats hårdast i Coronasverige (eller inom Stockholms län). Sedan pandemin bröt ut har kommunikationen kring viktig information lämnat en del att önska. Eftersläpande information och agerande, mötesanteckningar som hemlighålls av vår ansvariga myndighet, ett SMS-utskick som är inkomplett, färre presskonferenser och så vidare.
  4. Skydd. När jag har försökt diskutera pandemin på svenska är oftast någon där och ska kommentera och säga emot. Svenskar är i min mening skeptiska till kritik som framförs. Jag möter sällan samma motstånd mot mina åsikter när jag skriver på engelska. Inte heller är det främlingar som ska övervaka mitt tonfall.

Coronasverige valde tidigt en inriktning som stod ut gentemot resten av världen. Man måste vara medveten om att detta är kontexten. Det gör automatiskt att man hamnar i en egen liten bubbla när det gäller debatten om hur pandemin har varit här hemma.

Därför finns även här grupper som önskar att Coronasverige redan från början hade valt samma väg som många i övriga världen. I Coronasverige framställs man som en högljudd minoritet av kritiska röster. Utanför Coronasverige, skulle man istället tillhöra majoritetstänket kring pandemins faror.

Ett vanligt argument, (se statsministern och statsepidemiologen) är att det är för tidigt att dra några slutsatser eller jämföra andra med Coronasverige. Låt gå. Däremot får det inte förhindra kritik från de som upplever att någonting hanteras väldigt annorlunda mot resten av världen.

Att i nästa steg mötas av att public service trumpetar ut att man “försöker skada Sverigebilden” är svårt att smälta. Här utmålas invandrare som den kritiska skaran: “Medlemmarna är till stor del aktiva i Sverige, men dialogen förs på engelska”. Som sagt: det är inte svensken som drabbats hårdast i Coronasverige.

Om du tar fel avfart kan du ju inte hamna rätt förrän du medger felet och försöker rätta till det. Alltså: Om ingen påpekar när misstag sker kan ett beteende inte ändras. Utfallet kan därför inte bli annorlunda heller. Man fortsätter på inslagen väg.

Att reducera kritik till en minoritet av högljudda röster i spridda skurar tar strypgrepp på debatten. En självutnämnd moderator tar kontroll över debatten för att säga: “Det där är inget att bry sig om”. I ett slag bestämmer man vilka som får komma till tals och inte.

“Det är ingenting att bry sig om, när en minoritet yttrar sig eftersom de flesta [svenskar] har varit nöjda”.
“Det är ingenting att bry sig om, när kritikerna inte ens bor eller uppehåller sig här”.
“Det är ingenting att bry sig om, för de skriver inte på språket vi talar i det här landet.”

Och det är exakt där skon klämmer för mig. Det är inte första gången vi ser det här. Det har blivit representativt för Coronasverige. Det har genomsyrat hela den svenska strategin: Privilegium framför empati – att faktiskt bry sig om. De här argumenten tyder på ett privilegium, en särskild förmån. Man har förmånen att göra ett val: Antingen försöker man förstå kritiken eller inte. Genom att inte erkänna att kritik är verklig, förnekar man att kritik existerar. Då hamnar vi där igen, i bubblan som utgör Coronasverige. Är det verkligen rätt?

Båda sidor av coronadebatten har märkt av konsekvenser. Kritikerna är dock särskilt utsatta för de har utgått från en position utan samma slags privilegium. Det handlar om läkaren som i augusti 2020 blev avskedad för att man bar mask, trots att det blev en allmän rekommendation för personal inom vård och omsorg (i Stockholms län) ett par månader senare. Det handlar om förskoleläraren som lämnat arbete och landet efter hot. Det finns de som lämnat landet för att ge sin familj (det man upplever som) bättre möjligheter, till exempel i Finland.

Till syvende och sist: Allt du vet och förstår var en gång främmande. Sen ställde du frågan som ändrade allting “Varför då?”.

Allt det man förstår begränsas hela tiden av vad man själv vet och har kunskap om. Förståelsen begränsas av vilka verktyg man har att tillgå, som till exempel språkkunskaper.

De som inte kan svenska, kan inte ta till sig information på svenska eller uppleva en svensk kontext. Däremot kan man förmedla hur man upplever en situation utifrån sin egen kontext där man inte har samma privilegier. Det blir ett utlämnade handikapp med ett glapp som de privilegierade kan välja att reducera, eller inte. Att förstå är att bry sig om. Att bry sig om är empati.

Ju mindre förståelse man har, desto större anledning till oro och misstänksamhet finns mot sådant man inte förstår. Ju större oro man har, desto mindre benägenhet och mod finns att våga ta reda på nya saker.

Antingen trotsar man sin oro, eller så står man kvar där man är i sin egen lilla bubbla och blir omhändertagen av trygga ord och röster man känner igen. Allt du vet och förstår var en gång främmande.

Fram till slutet av 80-talet använde Storbritannien kanariefåglar nere i kolgruvorna för att uppmärksamma gruvarbetarna om faran med kolmonoxid förgiftning.

Tänk om vi i Coronasverige kunde se våra kanariefåglar som en tillgång och komplement till vårt egna privilegium. Om vi lyssnar på deras sång, kanske vi kunde höra det fina i kråksången om deras kritik?

Tänk om vi i Coronasverige skulle välja att förstå vad som händer längre ned i samhället, istället för att ifrågasätta andras upplevelser. Förstå de människor som vill uppmärksamma brister och fel, där nere i kolgruvan.

Tänk om vi i Coronasverige kunde tänka om.

Simon

Söndag den 13 juni 2021, Stockholm

Textens läsbarhetsindex är 40, vilket innebär att den klassificeras som lättläst, skönlitteratur, populärtidningar.

Tidigare inlägg om coronapandemin

Coronasweden: Pride & Privilege

Posted on by Simon P M

As the Summer of Sweden fades into an Autumn of the Unknown, some things remain known: Sweden has chosen a different path than the rest of the world, a path of Pride & Privilege.

Even the United Kingdom, once our partner in herd immunity crime, has abandoned the controversial strategy. Admist calls to revise the strategy (e.g., #BytStrategiNu), signals have emerged in the last week, that change might come to Sweden, too.

The Swedish Public Health Agency announced yesterday that work on recommendations for face masks “is all but dead“. Prior to that, state epidemiologist Anders Tegnell admitted on national television that use of face masks could control spread during local outbreaks. Online emergency information center Krisinformation.se reports getting “many questions about, and views on, the Public Health Agency’s recommendation on face masks“. The government expects a report on the matter in September.

Meanwhile, my alma mater Karolinska Institutet is taking a stand that “the effectiveness of face masks can no longer be disputed” and recommends mask usage for faculty and students this autumn.

This is the Sweden that has materialised over the first half of 2020. A divided nation. Proponents and opponents. A nation of Pride and Privilege.

Pride in the nation chosing its own path. Pride in letting the people decide its fate. Pride in not changing its ways, no matter what.

As summer approached, newspapers were quick to pick up on new lingo like “Folkhälsopatriotism” – public health patriotism. For me, with a background in Public/Global Health, this word makes me cringe. Hard.

It says we have turned a matter of life and death into a sport. A game. (Tell that to the 5800 dead people of Sweden. And counting). Still, people debate whether or not we have scored an own goal up here.

I do not, in fact, feel pride that my discipline has become a matter of international interest overnight. Not when its a public embarrassment and you are called a “pariah state” by the New York Times.

Sweden’s Way is chosen, deliberately or not, to spare the privileged people of Sweden. Not the old (we admittedly failed). Not the fragile in struggling communities. But the Privileged.

The official recommendations rely heavily on physical distancing. This is a strategy that maximises their Privilege. This choice benefits those that have a choice.

Theirs is a choice to work from home. A choice not to travel on public transport. A choice not to wear masks (because they work/live in areas that are not heavily affected by COVID-19 outbreaks).

There’s one thing that I have missed even more in the public domain; Solidarity and Empathy. There cannot be discussions on Pride and Privilege, without this potent antidote.

Solidarity is a cornerstone of classic Social Democracy, currently ruling Sweden. Solidarity is thinking about the other. Standing with the weak in our society, when times are hard. Do we see it?

Sol·​i·​dar·​i·​ty | \ ˌsä-lə-ˈder-ə-tē , -ˈda-rə- : unity (as of a group or class) that produces or is based on community of interests, objectives, and standards

https://www.merriam-webster.com/dictionary/solidarity

No. We talk about avoiding fear but we do not talk about what that fear is enabling instead: more fear and prejudice. The consequence of fear is inaction. We will stop to act, in fear of making trouble. Bad trouble.

We emotionally distance from the other when we should emotionally embrace the other. Hey; we are in this together! Letting others (immigrants, the old, and young) take hits for the privileged is not an act of solidarity.

We can choose to make Good Trouble. We can choose Empathy. We hear from agency officials that Sweden was hit by “bad luck” and “at random”. Empathy is not random. It is conscious.

In fact, empathy was presented as one of the reasons why New Zealand beat the virus so quickly, to begin with.

“Prime Minister Jacinda Ardern provided empathic leadership and effectively communicated key messages to the public — framing combating the pandemic as the work of a unified “team of 5 million” — which resulted in high public confidence and adherence to a suite of relatively burdensome pandemic-control measures.”

Baker MG, Wilson N, Anglemyer A. Successful Elimination of Covid-19 Transmission in New Zealand [published online ahead of print, 2020 Aug 7]. N Engl J Med. 2020;10.1056/NEJMc2025203. doi:10.1056/NEJMc2025203

This is what we should be talking about. This is what our Prime Minister should be talking about. Instead, the opposition tries to score a point to that effect. Bizzare, but such is the state of our nation.

In America, Michelle Obama spoke this week about empathy and choices, too. It was an inspired speech that went viral. She talked about America’s choice, but it is really a choice that we can all make. In truth, it could be applied to Sweden right now too. Especially this bit;

“[Empathy] is not a hard concept to grasp. It’s what we teach our children. /…/ But right now, kids in this country are seeing what happens when we stop requiring empathy of one another. They’re looking around wondering if we’ve been lying to them this whole time about who we are and what we truly value.”

https://edition.cnn.com/2020/08/17/politics/michelle-obama-speech-transcript/index.html

I am privileged. My wife and I have made choices, too. For our family and our child. Choices of solidarity and empathy. We have largely stayed indoors since February. We wear masks and make video calls, text, or phone. We have postponed immunisation, and preschool for our child.

Yes, I am privileged. And that means I have choices to make.

As Sweden has chosen its path, I take great pain in knowing that this is not my choice and not my path. This is not the Sweden of solidarity that I grew up in. I choose to have less privileges in hopes others will follow along. In solidarity with those that cannot choose.

When Sweden is becoming a nation of Pride and Privilege, I take a stand. My choice is to speak up for those that cannot, hoping others will wake up.

When things are wrong, we need to speak up. We need to take a stand. That’s the nature of democracy. When we keep falling into a ditch, we need to realise the fault is in our own choices.

This fall, we can choose to stay the same, and we will fall in again, or we can choose a new path: Empathy. I already made my choice last winter.

Simon

Wednesday, August 19th 2020, Stockholm

More posts about the pandemic (Swedish)

Note: featured image is based on

“File:Anders Tegnell in 2020 (14 av 15)-2.jpg” by Frankie Fouganthin is licensed under CC BY-SA 4.0

“White House Kitchen Garden Harvest (NHQ201610060023)” by NASA HQ PHOTO is licensed under CC BY-NC-ND 2.0

Vem skyddar Mänskliga Rättigheter i Coronasverige?

Posted on by Simon P M

“Alla människor är födda fria och lika i värde och
rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.”

Så inleds Förenta Nationernas “Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (PDF)”. I Artikel 1 fastställs alltså människors lika värde, och förstärks av nästföljande två artiklar.

I Artikel 2 framhålls: “Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag”. Man framhäver att det inte bör göras undantag för “status som råder i det land /…/ som en person tillhör”. Exempelvis en pandemi.

I Artikel 3 står; “Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.”

Förklaringen antogs av FN år 1948. Hur ser det ut när man tittar på Coronasverige år 2020?

Vetenskapligt förnuft och samvete säger att bära ansiktsskydd kan upprätthålla de rättigheter som tillskrivs var och en i Artikel 3: “liv, frihet och personlig säkerhet”. Detta enkla och solidariska redskap förespråkas av tunga pjäser som Världshälsoorganisationen (WHO), liksom EU:s smittskyddsmyndighet (ECDC), och det amerikanska ditot (CDC).

Den svenska Folkhälsomyndigheten uppvisar en illvilja mot att erkänna en sådan lösning i kampen mot coronaviruset. En illvilja som alltså riskerar att kränka mänskliga rättigheter och som kostar människoliv.

Det blir parodiskt när Donald Trumps högerstyre i Amerika ekar av samma rundgång som hörs från ledarna för den svenska strategin, och amerikanska rop om att göra som Sverige (“Be Like Sweden“). På båda håll talar man om att pilla på ansiktsskyddet, återgång till skolan, eller utebliven smittspårning. Dessa ståndpunkter kommer alltså både från en onekligen ovetenskapligt lagt individ (som ändå insett att ansiktsskydd gör nytta) och Folkhälsomyndighetens experter. Hmm…

Sveriges Radios Ekot konstaterar den 22 juli att “närmare en femtedel av alla resor” i Stockholm inte kan upprätthålla fysisk distansering. Det nämns att “mer än var fjärde buss var full eller överfull av resenärer”. Trafikförvaltningen vädjar till Stockholmarnas “anda av gemenskap”. Det blir surrealistiskt när statsepidemiolog Anders Tegnell redan dagen efter säger att “vi tror fortfarande att vi kan hålla avstånd”.

En fortsatt illvilja underminerar rätten till personlig säkerhet. Hållningen gör att de som handlar “gentemot varandra i en anda av gemenskap” utsätts för misstro och påhopp. De spottas på i dubbel bemärkelse trots att “rätt till liv, frihet och personlig säkerhet” även upprätthålls för den som inte bär mask.

Rättigheterna gäller var och en “utan åtskillnad
av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung….” Olof Palme sade 1965 att “vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta. Men så enkelt är det ändå inte”. Sverige misslyckades med att skydda Somaliesvenskarnas liv i Järva. En informationskampanj kom inför Valborgsfirandet i april men inte det persiska nyåret Nouroz och Eldfesten i mars, trots risk för importfall hos iraniesvenskar (som lyckligtvis stannade vid ett fall till Sverige).

Till sist; Sveriges närmsta grannländer har alla infört olika grad av munskyddsrekommendationer för allmänheten. Finland har meddelat att “finländare över 15 år börjar använda munskydd i situationer då säkerhetsavstånd inte är möjliga“. I Norge skriver regeringen i ett pressmeddelande att detta redskap rekommenderas “i vissa situationer, i vissa geografiska områden och under en begränsad tid“. Om drygt en vecka, lördag 22 augusti, blir det “obligatoriskt att bära munskydd eller visir i kollektivtrafik över hela landet – dygnet runt” i Danmark.

Man kan alltså argumentera för att den nuvarande svenska strategin som helhet bör följa efter – för vem skyddar mänskliga rättigheter i Coronasverige?

Ett litet hopp tänds när Karolinska Institutets rektor Ole Petter Ottesen förkunnat att man inom universitetets verksamhet rekommenderar användning av munskydd.

We also recommend the use of face masks in situations where physical distancing may be difficult or impossible to observe. In doing so, we take the stand that the effectiveness of face masks can no longer be disputed.

https://blog.ki.se/rektor/safe-and-responsible-return-to-campus/

Dessutom har det börjat bli alltfler som frågar om utebliven rekommendation kring munskydd, samt att Tegnell själv öppnar för en kursändring i SVT:s Aktuellt den 14 augusti när han kommenterar lokala utbrott av COVID-19.

Till sist; Fler än 5800 personer i Sverige har dött i COVID-19. Över 84000 personer har bekräftats smittade, och det verkliga antalet är högre. Drygt en av tio Stockholmare dör. Hur skyddades alla dessa personers “rätt till liv, frihet och personlig säkerhet” och hur undviker vi att fler drabbas?

Låt oss ta vårt förnuft tillfånga.
Låt oss hitta vårt samvete.
Låt oss handla i solidaritet gentemot varandra i en anda av gemenskap.

Simon

Söndag 16 augusti 2020, Stockholm

Notis; Sedan denna text påbörjades (24 juli 2020) har Dagens Arena publicerat en annan essä som också argumenterar utifrån etik och mänskliga rättigheter (28 juli 2020).

Fler inlägg om coronakrisen

Coronakommunikation: Att göra en konst till något konstigt

Posted on by Simon P M
By Freddy Foss / Nordiske Mediedager - Dr. Rosling: fakta og fiksjon om verdens tilstand, CC BY-SA 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=74630119

Vetenskaplig kommunikation är en konst. Man kan behöva förmedla information till andra akademiker, lekmän och allmänheten. Allting sker med olika grader av invecklade termer och jargong beroende på vem vi vetenskapare riktar oss till.

En förälder förklarar upptäckter som har fått ett Nobelpris för sitt barn. Apotekaren ser till att dina mor- eller farföräldrar förstår hur deras betablockerare fungerar. Barnmorskan berättar om olika preventivmedel för en tonåring.

Ni förstår själva att det inte är så enkelt alla gånger. När jag följer nyhetsbevakningen (särskilt i Sverige) under den pågående coronakrisen ser jag brister i hur information, kunskap, och nyheter kommuniceras ut till folk.

Felaktig kommunikation leder till felaktiga beteenden. Äldre som stannar hemma och känner sig ensamma. Rasism. Förvirring. Att man lever som vanligt. Att man inte hört någonting överhuvudtaget och inte kan agera.

Jag tänker på svensksomalierna i Järva, nordväst om Stockholm. Invånare i området är särskilt hårt ansatta av smittan. Så här sade Jihan Mohamed, styrelseledamot i svensksomaliska läkarföreningen till Sveriges Television;

När [coronaviruset] spreds till Sverige fanns det inte så mycket information på somaliska och många levde som vanligt.

Jihan Mohamed, styrelseledamot i svensksomaliska läkarföreningen till Sveriges Televisions “Agenda” 23 mars 2020

Ledamoten fortsätter med att konstatera att “folkhälsan generellt sett är sämre i utsatta områden som Järva”. Det är på dessa “utsatta” platser som konsekvenserna riskerar att bli stora när man inte satsar på folkhälsofrämjande arbete. Om vi nu måste bryta kedjan i smittspridningen, måste vi samtidigt stärka upp de sårbara länkarna i samhället. Det har inte gjorts tillräckligt bra kan vi konstatera nu.

Det som hänt i Järva är resultatet när sårbara hörn i samhället (där man redan utsätts för utanförskap, segregering och sämre levnadsstandarder) förväntas förse sig själva med information. I Järva fick man gå ut med information på somaliska på egen hand, berättar Jihan Mohamed:

Vi har bland annat informerat att det är viktigt att hålla social distans men också att man ska vara hemma vid symtom. Det gäller att ändra beteenden.

Jihan Mohamed, styrelseledamot i svensksomaliska läkarföreningen till Sveriges Televisions “Agenda” 23 mars 2020

Det finns andra exempel. En månad tidigare, den 24 februari, berättade Folkhälsomyndigheten att det är få länder förutom Kina som har rapporterat någon smittspridning, däribland Iran.

Ett par dagar senare sade man: “Det är mycket möjligt att vi upptäcker fall i Sverige där personer smittats utomlands. Samtidigt bedömer vi att risken för allmän spridning i Sverige är låg”.

Ett importerat fall av coronaviruset konstaterades slutligen ha kommit till Sverige via Iran ytterligare ett par dagar efteråt, den 27 februari.

Inte förrän i förrgår, den 9 april, utfärdades av Folkhälsomyndigheten allmänna råd om hur man ska bete sig för att minska smittspridningen under en högtid i Coronasmittade Sverige.

Då har iranier, kurder, afghaner med flera, redan hunnit firat det persiska nyåret, nouroz. Det är en jättestor högtid som inföll i slutet av mars, en månad efter att en person som smittats i Iran kom till Sverige. Var fanns informationen till landets femte största invandringsgrupp, iraniesvenskarna, om hur de firar högtider då?

Den 18 mars drog YouTube-komikern Farzy Loko i alla fall sitt strå till stacken med en kort “anthem” för att sprida information om det annorlunda nyåret. Oklart hur många iraniesvenskar som såg denna, dock;

Kommunikationsproblematiken belyses även från annat håll. Bland annat av Karin Båge, pedagogisk utvecklare och lärare vid Karolinska Institutet. På Svenska Dagbladets debattsida den 2 april ställer hon sig frågan “Vet svenska folket ens vad den svenska strategin går ut på?” och skriver:

För att kommunikationen ska bli framgångsrik till den breda massan måste myndigheten ha en insikt om att det finns ett gap mellan vad de själva vet och vad andra i samhället vet, eller tror sig veta.

Karin Båge, Karolinska Institutet, debattartikel i Svenska Dagbladet 2 april 2020.

Hon fortsätter med att bland annat lyfta en synpunkt som jag fullständigt håller med om: “För att kunna ta det [individuella] ansvaret, måste individen ha rätt underlag för att förstå varför den ska göra på ett visst sätt, och inte bara hur”. Som jag själv redogör för i mitt förra blogginlägg; Kunskap är passiv och måste aktivt omvandlas till handling.

Missta dig inte, den här strategin gäller sedan gammalt. Minns du den här?

Sommaren 2018 skickade Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) ut broschyren “Om Krisen eller Kriget Kommer” till nära 5 miljoner hushåll i Sverige. Hur många svenskar har ens kikat i den idag? För idag är krisen här. Svaret på den frågan kan ge ett hum om hur denna passiva beredskapsstrategi egentligen fungerar.

Är det alltså det här som är “den svenska strategin”? Att passivt förmedla kunskap och sedan lita på att svenskarna tar eget ansvar?

Den uppmärksammas i alla fall av internationell press och media som brittiska The Guardian, amerikanska TIME Magazine samt The Daily Show med Trevor Noah.

Frilansjournalisten Maddy Savage summerade på Twitter: “regeringen litar på folkhälsomyndighetens råd och folket litar på myndigheten, som följer [råden].” Dock hävdar jag snarare att myndigheten litar på att folket litar på dess rådgivning. Som vi sett, är det inte helt sant.

Strategin om “det egna ansvaret” återkommer gång på gång. Från Folkhälsomyndigheten. Statsminister Stefan Löfven. Nu senast, hans majestät Kung Carl XVI Gustaf i sitt hyllade tal till nationen den 5 april.

Den skyldigheten har vi alla i vårt land. Var och en av oss. Tänkte jag på mina medmänniskor? Eller satte jag mig själv i första rummet? De val vi gör i dag ska vi leva med, länge. De kommer att påverka många.

Sveriges Konung Carl XVI Gustaf i tal till nationen, 5 april 2020

Emma Frans, doktor i epidemiologi, uppmärksammar dock att den önskade beteendeförändringen – faktiskt främst hos de äldre – glädjande nog nu verkar äga rum:

Där är vi nu. Myndigheter och regering försöker hinna ikapp viruset som härjar i landet. Hälso- och sjukvården börjar bli ansträngd och måste prioritera kring intensivvårdsplatser. Är pandemin förresten stabil eller är vi i stormen nu?

Under tiden ser vi medborgarinitiativ, likt dem i Järva. Det finns läkare som skriver debattinlägg om vikten av individuella handlingar, företag som erbjuder gratis tolkning via app med medicinska fraser och begrepp. Privata aktörer samlas för att sprida information på olika språk.

Samtidigt är det tragiskt att se så otydligt ansvarstagande uppifrån.

Under tiden, har 9685 svenskar officiellt drabbats av coronavirusets framfart över landet. 870 har avlidit. Drygt 1 av 10, alltså. Det kan jämföras med Iran där dödligheten i slutet av februari låg på ungefär samma nivå.

Irans rapporterade dödlighet — nu strax under nio procent — överstiger vida takten jämfört med andra länder.

NBC News om läget i Iran, den 26 februari 2020

Det var också i slutet av februari som det första fallet importerades därifrån till Sverige och statsepidemiologen sa “Det mest oroande är läget i Iran“. Nu har vi samma dödlighet här hemma. Vet det svenska folket om det? Är det “mest oroande” läget i Sverige, nu?

De allmänna rekommendationerna som utfärdats från Folkhälsomyndigheten nu inför påskhelgen gäller till den 31 december 2020. Samtidigt uppmanar en smittskyddsläkare vid Region Stockholm folk att samlas för alternativt påskfirande i juni. Vad ska man gå efter?

Lite vägledning hade suttit fint idag. Tydligare kommunikation, framförallt. Jag nämnde ju att vetenskaplig kommunikation är en konst. Nu har det blivit konstigt, istället.

Hans Rosling, den framlidne professorn i Internationell Hälsa, kunde minsann det där. Han var annorlunda i sitt uttryckssätt men hade en unik förmåga. Han fångade din uppmärksamhet och fyllde ditt sinne. Han fick en att förstå och mötte lyssnaren på deras nivå. I spåren av pandemin med det nya coronaviruset kan jag sakna hans närvaro något oerhört.

Jag vet förstås inte hur professor Rosling hade agerat idag men den oslagbara kombinationen av pondus, passion, integritet och auktoritet hade nog fått Sverige att svara annorlunda på krisen. Möjligtvis att hans majestät konungen frambringar samma gensvar litet grann.

Beroende på vem man frågar har det lett till öppen kritik, eller förakt för kunnandet i sakfrågor och expertis. Oavsett argumentation så har det skett en informell maktförskjutning. Det har blivit “Du [experten] har fel, jag [individen] har rätt!”. Individen tar sig rätt. Tror sig ha rätt. Ärligt talat; det har blivit rätt fel.

I valtider var det käbbel mellan politikerna att “ta ansvar för Sverige”. Idag är det du och jag som förväntas ta samma ansvar. Inte undra på att folk är förvirrade kring ansvarsfördelningen och vem som ska leda kampen mot Coronaviruset.

Den svenska strategin skulle verkligen behöva lite mer “Jag [experten] har rätt, du [individen] har fel!” istället.

Vem ska ta över stafettpinnen idag och återigen göra det konstiga till en konst? Medicinska experter? Statsepidemiologen? Statsministern? Kungen?

Den som lever och har hälsan lär se.

Fler inlägg om coronakrisen

Coronaviruset: Varför du väntar med att göra något (eller “Hur du slutar vara passiv och stoppar pandemin”)

Posted on by Simon P M

Allt är kaos, just nu. Länder försöker olika sätt. Det beröms. Det kritiseras. Andra experimenterar. Vi hör att vi borde “agera nu och agera beslutsamt, eller dö!”. Ungefär. Dessa högljudda tyckare och sociala medie-skrål riktar in sig på dem som har makten. Men oss andra, då? Vanligt folk?

Tänk om du och jag inte vet hur vi ska agera? Vad händer om vi inte har de resurser som behövs för att stödja våra handlingar? Vad får du ut av att bry dig? Kommer vi inte att drabbas ändå, allihopa?

Världen behöver ordning. Efter att ha läst detta kommer du att se hur värdefull du är i kampen för att mildra coronautbrottet. Du är kapabel att ge eller använda möjligheter som behövs för att hålla dig borta från människor. När du lär dig varför det är viktigt att hålla sig borta kommer du också ha motivation att agera.

Det viktigaste är en beteendeförändring. Vissa kämpar eller förnekar sitt ansvar gentemot andra. Det räcker nu. Låt oss ta itu med det här velandet.

Teorin om att förändra beteende

Det här inlägget använder ett verktyg från implementeringsvetenskap som kallas “COM-B”. Enkelt sagt, kan man utforska tre domäner som främjar en beteendeförändring:

  1. Förmåga – Du vet vad du behöver göra och hur.
  2. Möjlighet – De externa faktorerna som stöder beteendet (t.ex. “Vad behöver jag [från andra], så att jag kan göra det?”)
  3. Motivation – De interna faktorerna som möjliggör beteendet (t.ex. “Varför måste jag göra det?”)

Med det här inlägget är den önskade beteendeförändringen att få fler människor att hålla sig borta från potentiella värdar.

Jag vill att du förstår din förmåga. Vi ska se vilka möjligheter du behöver. Till slut vill jag att du ska känna dig motiverad att göra något osjälviskt och utmanande just nu.

1. Förmåga – “Vad du ska göra”

Vad du behöver göra är enkelt: bryt smittokedjan.

Håll dig borta från andra människor. Så mycket som du kan. Det här handlar om din förmåga. Det handlar om vad du är kapabel till. Det här är något du kan göra.

Om varje frisk person stannade inomhus, skulle pandemin vara över om en månad. Det kommer inte att hända. Samhället måste fortfarande fungera på en grundläggande nivå. Vissa måste gå på jobbet, föda barn, eller ta hand om nära och kära. De är för alltid våra hjältar.

Att stanna hemma handlar inte om att tvinga människor. Man kan gå ut om man måste. Det handlar om vad som är möjligt. Det handlar om att skydda de utsatta; spädbarn, äldre, arbetare och sjukhuspersonal. Låt oss hjälpa varandra.

Att hålla sig inomhus inbjuder de som måste gå ut för att vara säkrare. I en miljö med minsta mängd virus som cirkulerar bland människor.

Det är dags att se vad som händer när du bryter den smitsamma sjukdomens kedja.

Potentialen med Breaking The Chain

  • En förenklad modell om hur virus, som corona, sprider sig.
  • En intuitiv illustration av hur en person (patient zero) sprider sjukdom.
  • Smittan avbryts när en person bryter kedjan.
Shared under Creative Commons Attribution license.

Har du sett den här kraftfulla animationen och illustrationen? Den är gjord av Dr Siouxsie Wiles och teckaren Toby Morris. Modellen visar utbrottet av coronaviruset i Nya Zeeland.

Animationen startade hashtaggen #BreakTheChain på Twitter. Den beskriver hur smittämnen sprider sig mellan värdar, t.ex. människor. Folk började förstå vad de ännu inte hade förstått med det abstrakt krångliga “Flatten The Curve”-begreppet. Det är viktigt att så många människor som möjligt förstår innebörden av denna bild.

I en överblick ser vi de ökande hotnivåerna. Från enkel till komplex. En person har den enkla kraften att avbryta komplex spridning. Du kan stoppa den här pandemin.

När du bestämmer dig för att bryta kedjan stannar kedjereaktionen. När du väljer att stanna inne begränsar du antalet potentiella värdar. Du kan vara värd oavsett om du är sjuk eller symtomfri.

Det betyder att alla som kan bryta kedjan genom att isolera sig själva måste göra det. Om du är sjuk eller inte visar symtom (ännu) är det dig jag menar.

Illustrationen med #BreakTheChain är inte en fullständig bild. Det är en enkel tolkning. “Enkelt” antar inte, och antyder inte, att du är dum. “Enkelt” säkerställer bara att man håller en nivå som alla måste förstå.

Om du inte förstår; ställa frågor tills du inte har fler frågor att ställa. Tills det finns tydlighet. Hjälp sedan någon annan att förstå, som dina barn eller äldre i din närhet.

Hur ser ditt ansvar ut?

Ingen är utan ansvar. Om du måste gå ut; Sprid medvetenhet. Informera människor om hur man bryter kedjan. Hjälp människor att känna sig mindre rädda. Sluta tänka på vad du inte kan göra. Börja tänka på vad du kan göra. Mer än någonsin behöver vi varandra. Vi behöver samlad styrka. Så här kan ansvaret se ut:

  • Om du ritar, målar, designar: Skapa infographics, affischer och flygblad.
  • Om du skriver; Använd dina ord. Ge de utsatta en röst.
  • Om du läser eller talar: Var tydlig och dela bevisad fakta.
  • Om du gör filmer eller fotograferar; en bild säger mer än tusen ord.
  • Om du fattar beslut; inspirera människor att agera medmänskligt.
  • Om du är expert; nå ut till människor (men håll avståndet!).
  • När du delar information; använd bekräftade källor.
  • Om du arbetar; Prata med din arbetsgivare.
  • Om du är arbetsgivare; prata med dina överordnade, skydda dina medarbetare.
  • Om du är på toppen: Förändring är oundviklig. Se till att det händer på rätt sätt.

Vad kan du göra? Var en allierad. Använd ditt privilegium. Exponera din expertis.

En parantes om social distansering

Detta är en vanlig strategi för att bryta kedjan. I självisolering, en version av detta, ställer du frivilligt upp på att hålla avstånd från andra i ditt hem. Denna strategi handlar inte om att ta bort social kontakt utan att motverka fysisk kontakt. “Fysisk distans” en nog bättre term. Faktum är att Dr Wiles själv säger:

Håll också upp med regelbunden social kontakt via telefon, Skype, facetime eller andra kommunikationsenheter.

– Dr Sioxsie Wiles

Tolkningar och felkommunikationer om social distansering skapar ensamhet och påverkar ens mental hälsa. Regeringar och myndigheter; var extra tydliga när ni riktar er till allmänheten.

Infografik med design av mig. Kontrasterna mellan Social Distansering och Fysisk Distansering. Ikoner från The Noun Project: Garden Swing by Gan Khoon Lay, Stop by annes curnio, alone by Adrien Coquet, Balcony by Adrien Coquet, hello by annes curnio

Möjlighet – “Vad du behöver”

En strategi är att tillhandahålla kunskap. Regeringar tycks tro att detta är vad folk behöver. Särskilt här i Sverige litar myndigheterna på att vi själva kommer att vidta åtgärder.

Jo, du vill göra nåt … men hur? Kunskap är en passiv färdighet. Att vara passiv kommer inte att stoppa CoVID-19 i dess spår. Vi måste agera.

Du känner till att stanna hemma kommer att skydda dig. Säg att du måste arbeta för att försörja din familj – annars kommer du att förlora jobbet. Kan du agera enligt den kunskapen utan konsekvens? Osannolikt.

Hur skapar du en möjlighet till förändring? Gör en behovsbedömning:

Lista vad du behöver.
Kartlägga vad som gör det lättare för dina behov att tillgodoses.
Hitta hinder som kan hindra dig från att få det du behöver. Vilka hinder kan övervinnas?
Vidta åtgärder: Förhandla, kompromissa och skapa möjligheten.

  1. Gör en lista över ditt behov.
  2. Kartlägg vad som gör det lättare för dina behov att tillgodoses.
  3. Hitta hinder som hindrar dig från att få det du behöver. Vilka hinder kan övervinnas?
  4. Agera: Förhandla, kompromissa och skapa möjligheten.

Jag vill dela ett personligt exempel på fysisk distans. Min fru och jag är i självisolering. Ändå skapade vi en möjlighet att uppfylla vårt behov av få matvaror, så här;

  1. Vi måste undvika människor. (eller; de måste undvika oss)
  2. Mat.
  3. Exponering för andra personer (eller; ytterdörren).
  4. Möjlighet; hjälpa människor att komma till oss med mat.

Kan vi skapa en möjlighet att upprätthålla självisolering och få mat från utsidan? Svar; Ja, det här är resultatet;

Den här lappen satte vi på dörren för att främja fysisk distansering.

Vi kan beställa matleverans från internet. Utanför vår lägenhetsdörr lämnade vi en instruktion för de som lämnar försändelser åt oss. Vi förklarar vårt behov och att vi respekterar deras behov av att vara säkra på jobbet. Vi listar stegen för att se till att dessa behov uppfylls. Ett papper på en dörr. Hittills fungerar lösningen jättebra.

Motivation – “Varför måste jag göra det?”

Detta är den stora grejen. Detta är svaret på frågan som hela detta inlägg kretsar kring. Det här är därför du inte agerar: Du saknar motivationen. Du ser inte fördelen. Det är ett extremt privilegium att bete sig så.

Viruset gör ingen skillnad på oss. Liksom alla krig slår smittsamma sjukdomar hårt och på många nivåer. Coronaviruset träffar de sårbara först. Du är inte kanonmaten. Det är våra minoriteter, äldre, barn och vårdpersonal.

Om du någonsin försökt sälja något till någon, vet du att motivation är en avgörande faktor. Vad som motiverar oss varierar (statistik, logik, känslor, personliga erfarenheter, etik och moral, kultur, religion …). Låt mig försöka sälja in denna idé.

Att bryta kedjan för att platta ut kurvan

Att hålla sig borta från andra för att mildra sjukdomsspridningen är logiskt. Sjukdomsbördan blir genast mer hanterbar för vår vård. De som misstänks vara sjuka med CoVID-19 kan gå ut. Människor kan söka sjukvård utan att riskera infektion på samma sätt.

Framför allt, att bryta kedjan för denna smittsamma sjukdom får kurvan med antal drabbade att plana ut s.k. “Flatten the Curve”.

Begreppet introducerades av American Center for Disease Control and Prevention (CDC) år 2007 och 2017. Vi tänker på helheten här. Att platta till kurvan åstadkommer fyra saker:

1. Långsammare ökning av nya fall.
2. Totalt antal fall blir inte lika många innan kurvan vänder nedåt igen (alltså; “kurvan plattas till”).
3. Minskat börda för välfärden (t.ex. sjukvårdspersonal, ventilatorer, sjukbäddar)
4. Antalet fall minskar och det är bättre för folkhälsan, ekonomin med mera.

Figur 1. “Mål för samhällsminskning för pandemisk influensa” Via: CDC.gov

Detta sänker toppen (skuggat område) och färre människor blir sjuka. Sjukdomen slutar inte sprida sig helt och hållet. Fall kommer fortfarande. Sjukdomen hänger fortfarande kvar och under en längre tid. Vänta nu… varför vill man ha det så? Jo, det kommer att bli färre aktiva infektioner på samma gång, och mindre belastning på hälso- och sjukvårdsresurserna.

Just nu uppger Världshälsoorganisationen att det har konstaterats mer än en miljon konstaterade fall i världen. Det är en underskattning. Infekterade personer som inte har testats ingår inte. Inte heller de symptomfria. Siffran kommer att öka.

Videoklippet nedan kommer från Reddit-användaren palkab och visar hens COVID-19 simulering. Simulatorn är ett pågående arbete, men den visar några olika scenarier. De visar varför du måste bryta kedjan om du kan. Här är hens GitHub repository om du vill hjälpa till.

Alltså; stanna hemma. Det är det ansvarfulla att göra. Det räddar liv.

Ge inte katastrofen ett ansikte

Numeriska framställningar av människoliv förmedlar inte nödvändigtvis vikten av dessa liv. Allt för ofta förmedlar siffrorna torr statistik, “människor som fått tårarna torkade,” som saknar känsla, och inte motiverar handling.

Paul Slovic ur Judgment and Decision Making, vol. 2, no. 2, April 2007, pp. 79-95.

Boken “And The Band Played On” beskriver den inledande perioden av HIV / AIDS-epidemin i USA. I flera år hade sjukdomen drabbat homosexuella. Straighta människor trodde att de var säkra. De inbillade sig att AIDS inte infekterar eller dödar dem, framförallt straighta män. I Sverige har författaren Jonas Gardell skrivit en motsvarande serie böcker som går under samlingsnamnet “Torka Aldrig Tårar Utan Handskar“.

Liksom HIV skiljer inte detta virus på vem som infekteras. Låt mig vara tydlig; CoVID-19 drabbar spädbarn, unga, och äldre. Rika och fattiga. Män (faktiskt lite mer) och kvinnor.

Detta blev tydligt för det amerikanska folket år 1985 när kändisen Rock Hudson dog. Snart avslöjade hans publicist att han dog av aidsrelaterade orsaker. Hudson blev “omslagspojke för AIDS”. Plötsligt brydde folk sig. Detta trots att de första laboratorieresultaten av ett nytt virus hade rapporterats redan 1978 och ett första kliniskt fall konstaterades 1981.

Paul Slovic, professor i psykologi vid University of Oregon, vet varför.

Paul Slovic från dennes föredrag vid TedxKakuma, “Human tragedies: The more who die, the less we care” (2017)

Diagrammen ovan kommer från Paul Slovics forskning. Slovic utforskar “psykologiska faktorer som bidrar till apati mot folkmord”. Han upptäckte att med ett ökat antal dödsfall (efter en katastrof, t.ex. folkmord) så “kollapsar” vår medkänsla. Allting blir lite mer suddigt. Vi tappar förmågan att skilja individer från mängden av dödsfall.

Jag nämnde just att Världshälsoorganisationen har bekräftat mer än en miljon fall. Titta nu på diagrammen igen.

Till vänster: stora förluster av människoliv bör göra att vi bryr oss ännu mer, om nu varje liv har lika värde.

Till höger: Det blir mentalt krävande att föreställa sig alla dessa förlorade liv. Vi stänger av. Som en överbelastad säkring. Sifforna får oss att domna bort.

Slovic säger också att vi kan återfå medkänslan, till viss del. Vi måste fokusera på en individ i taget;

berättelser om enskilda offer som fördes till oss genom obeveklig, modig och intim nyhetstäckning, släppte säkert lös en våg av medkänsla och humanitär hjälp från hela världen.

Paul Slovic Judgment and Decision Making, vol. 2, no. 2, April 2007, pp. 79-95.

Vi har sett detta otaliga gånger genom åren.

1984 gav Birhan Woldu ett ansikte för den etiopiska svältkatastrofen. Hon inspirerade Bob Geldof till handling för att organisera Live Aid.

2009 blev Neda Agha-Soltan, i samband med sin död, symbolen för de iranska demonstranter som ingick i proteströrelsen “Gröna vågen” efter valet.

2015 blev Alan Kurdi symbolen för den syriska flyktingkrisen. Hans tragiska död gav gensvar runt om i världen och människor förstod äntligen vardagen med att vara flykting.

Sveriges egna Greta Thunberg har gett upphov till en global rörelse för att rädda och bevara vårt klimat mot bestående negativa förändringar.

Tom Hanks’ och hustrun Rita Wilsons sjukdom i CoVID-19 har skapat uppmärksamhet i Amerika. Jag skulle inte kalla dem pandemins “omslagspar” riktigt än.

Jag fruktar att vi kommer att förbli känslomässigt stumma och inte ta denna sjukdom på allvar. Tills vi själva bevittnar en hjärtskärande död efter CoVID-19.

Bilder verkar vara nyckeln till att förmedla affekt och mening, även om vissa bilder är kraftfullare än andra.

Paul Slovic Judgment and Decision Making, vol. 2, no. 2, April 2007, pp. 79-95.

Slutsats: Agera.

Infektionssjukdom är något som låginkomstländerna hanterar varje dag. Infektioner och smitta utgör den största sjukdomsbördan i dessa områden. I höginkomstländer ser vi dem inte lika mycket. Det är därför COVID-19 orsakar panik. Som influensapandemin 2009 eller Ebolautbrottet efter det.

Så ser privilegiet ut. Om det inte händer dig så kan du välja att stänga av. Du blir blind för faran. Du vet ändå inte vad du kan göra åt det, vad du behöver för att ändra pandemins inriktning eller varför du borde agera. Du blir blind och du kan inte se hotet.

I det här inlägget har vi tittat på hur ditt passiva beteende avgör förloppet för denna pandemi. Jag har gett dig ett verktyg för att börja agera. Jag har visat dig att du är kapabel. Att du kan skapa möjligheter att vidta rätt åtgärder. Jag har försökt motivera dig att hålla dig borta från andra virusvärdar med hjälp av siffror, bilder och känslor. Jag vill att du ska agera.

Sluta vara passiv. Bli aktiv. Sluta oroa dig för vad du inte kan göra. Tänk på vad du kan göra. Sluta vara självisk och börja dela med dig av dina lösningar. Agera.

Alla behövs vi för att stoppa den här pandemin. Ingen ska behöva bli “omslagsperson” för denna pandemi. Du kan sätta stopp för den. I dag.

Agera.

Du kan skapa en möjlighet som motiverar en beteendeförändring.

Om det här inlägget och dess författare

Simon Peyda Moore har två examina som Master of Medical Science (Biomedicin, 2014 och Global Hälsa, 2019). Från och med 2020 arbetar han med hälsovårdssystem och tillämpningar av implementeringsvetenskap.

Detta är min tredje post relaterad till det nya coronaviruset, SARS-CoV-2, och sjukdomen CoVID-19. Jag samlade i ett tidigare inlägg information och källor när utbrottet var nytt i Sverige. Jag översatte sedan ett viralt inlägg på Medium till svenska.

Det här senaste inlägget riktar sig till dem som vill agera men inte vet hur de ska göra och använder sig av ett evidensbaserat ramverk.

Språket är enkelt. Det finns figurer, animationer, text och länkar till fler resurser för att hjälpa dig att förstå.

Översättningar

Engelska – av Simon Peyda Moore (original)

Det finns inga andra översättningar än men du kan bidra. Lämna en kommentar nedan med din version så lägger jag upp en länk till din text här.

Coronavirus: Why You Won’t Act Yet (or How To Stop Being Passive and End The Pandemic)

Posted on by Simon P M

Everything is chaotic, right now. Countries try different approaches. There is praise. There is criticism. Others are experimenting. We hear that we should “ACT NOW AND ACT DECISIVE, OR DIE!”. Kind of. These loud opinion pieces and social media buzz target those in power but what about us? The people?

What if you and I don’t know how to act? What if we don’t have the resources needed to support our actions? What’s in it for you, anyway? Aren’t we all going to get this?

The world needs order. After reading this, you will see how valuable you are in the fight to mitigate the corona outbreak. You are capable to provide or to use the opportunity needed to stay away from people. As you learn why staying away is crucial you will have motivation to act, too.

The key thing is a behaviour change. Some struggle, or remain in denial of their responsibilities to others. Enough. Let’s address that.

The theory of changing behaviour

This post uses a tool from implementation science called “COM-B”. Simply put, exploring three domains promotes a behaviour change:

  1. Capability – You know what you need to do, and how.
  2. Opportunity – The external factors supporting the behaviour (e.g., “What do I need [from others], so that I can do it?”)
  3. Motivation – The internal factors that enable the behaviour (e.g., “Why do I need to do it?”)

With this post, the desired behaviour change is to get more people to stay away from potential hosts.

I need you to understand your capability. Then we will look at the opportunities you need. In the end, I want you to feel motivated to do something selfless and challenging right now.

1. Capability – “What You Need To Do”

What you need to do is not difficult: break the chain of infectious disease.

Stay away from other people. As much as you can. This is about your capability. This is about what you are capable of doing. This is something you can do.

If every healthy person stayed indoors, the pandemic would be over in a month. That won’t happen. Society still has to function on a basic level. Some have to go to work, give birth, or care for a loved one. They are forever our heroes.

Staying at home is not about forcing people. You can go out if you must. This is about what is possible. This is about protecting the vulnerable; babies, the elderly, workers and hospital staff. Let’s help each other.

Staying indoors invites those who must go outside to be safer. In an environment with the least amount of virus circulating among people.

It’s time to see what happens when you break the chain of infectious disease.

The power of Breaking The Chain

  • A simplified model about how viruses, like corona, spread.
  • An intuitive illustration of how one person (patient zero) spreads disease.
  • Transmission stops when one person breaks the chain.
Shared under Creative Commons Attribution license.

Have you seen this powerful animation and illustration? It is by Dr Siouxsie Wiles, and cartoonist Toby Morris. The model represents the coronavirus outbreak in New Zealand.

The animation launched the hashtag #BreakTheChain on Twitter. It describes how infectious agents spread between hosts e.g., humans. People started to understand what they had not yet understood. It is important that as many people as possible understand the meaning of this image.

At a glance, we see the escalating threat levels. From simple to complex. One person has the simple power to cancel out complex spread. You are capable to end this pandemic.

When you decide to break the chain, the chain reaction stops. When you decide to stay inside, you limit the number of potential hosts. You could be a host whether you are sick or asymptomatic.

This means that everyone who can break the chain by isolating themselves, must do that. If you are sick or not showing symptoms (yet); this is you.

The illustration accompanied by #BreakTheChain is not a complete picture. It is a simple view. “Simple” does not assume nor imply that you are stupid. “Simple” ensures that we speak at a level that everybody must understand.

If you do not understand; ask questions until you have no more questions to ask. Until there is clarity. Then help someone else understand, like your kids or grandparents.

What does your responsibility look like?

No one is without responsibility. If you must go out; spread awareness. Inform people how to break the chain. Help people feel less afraid. Stop thinking of what you cannot do. Start thinking about what you can do. More than ever, we need each other. We need collective strength. Here’s what responsibility might look like:

  • If you draw, paint, design: Create infographics, posters and flyers.
  • If you write; Use your words. Give the vulnerable a voice.
  • If you read or speak: Speak up, share what you know.
  • If you make movies or photographs; a picture says a thousand words.
  • If you make decisions; inspire people to act with kindness.
  • If you are an expert; reach out people (from a distance!).
  • When you share information; promote validated sources.
  • If you work; Talk to your boss.
  • If you have workers; talk to your superiors, protect your empolyees.
  • If you are at the top: Change is inevitable. Make it happen.

What are you capable of doing? Be an ally. Use your privilege. Expose your expertise.

A word on social distancing

This is a common strategy to break the chain. In self isolation, a version of this, you volunteer to distance yourself from others in your home. This strategy is not about removing social contact but to discourage physical contact. Perhaps physical distancing is a better term. In fact, Dr Wiles herself says:

Please also keep up regular social contact by phoning, skyping, facetiming, or other communications devices. 

– Dr Sioxsie Wiles

Interpretations and miscommunications on social distancing promote loneliness and affect mental health. Governments and authorities; be extra careful how you communicate to the public.

Infographic designed by me, contrasting Social Distancing and Physical Distancing. Icons from the Noun Project: Garden Swing by Gan Khoon Lay, Stop by annes curnio, alone by Adrien Coquet, Balcony by Adrien Coquet, hello by annes curnio

2. Opportunity – “What You’ll Need”

One strategy is to provide knowledge. Governments seem to think this is what people need. Particularly here in Sweden, authorities trust we will take action ourselves.

Yes, you want to take action…but how? Knowledge is a passive skill. Being passive won’t stop CoVID-19 in its tracks. We must act.

You know that staying at home will keep you safe. Say you must work to provide for your family – or you will lose your job. Can you act on that knowledge without consequence? Unlikely.

How do you create an opportunity for change? Make a needs assessment:

  1. List what you will need.
  2. Map out what makes it easier for your need(s) to be met.
  3. Find the barriers that may stop you from getting what you need. What barriers can be overcome?
  4. Take action: Negotiate, compromise, and create the opportunity.

I want to share a personal example of physical distancing. My wife and I are in self-isolation. Still, we created an opportunity to fulfill our need for groceries, like this;

  1. We need to avoid people. (or; they need to avoid us)
  2. Food.
  3. Exposure to other people (or; the front door).
  4. Opportunity; help people come to us with food.

Can we create an opportunity to uphold self isolation and get food from the outside? Yes, this is the result;

We posted this note on our door to facilitate physical distancing.

We can get online food delivery. Outside our apartment door, we left an instruction for those that drop things off for us. We explain our need, and that we respect their need to be safe at work. We list the steps to ensure these needs will be met. A piece of paper on a door. So far, the solution is working out.

3. Motivation -“Why do I need to do it?”

This is the big one. This is the answer to the question of this entire post. This is why you won’t act: You don’t have the motivation. You don’t see the benefit. That is an extreme act of privilege.

This virus does not discriminate. Like any war, infectious disease hits hard and on many levels. Coronavirus hits the vulnerable first. You are not the cannon fodder. It is our minorities, the elderly, children and healthcare staff.

If you ever tried to sell something to someone, you’ll know that motivation is a deciding factor. What motivates us varies (numbers, rationality, emotion, personal experience, ethics, culture, religion…). Let me try selling this idea to you.

Break The Chain to “Flatten The Curve”

The logical reasoning is that staying away from others mitigates disease spread. Disease burden becomes manageable for our healthcare. Those suspected sick with CoVID-19 can go outside. People can seek healthcare without risking infection.

Above all, breaking the chain helps to Flatten The Curve.

The American Center for Disease Control and Prevention (CDC) presented “Flatten the curve” in 2007 and 2017. This is big picture thinking. Flattening the curve does four things:

1. Slow the increase of cases.
2. Reduce the peak number of cases (i.e., to “flatten the curve”).
3. Reduce health care demands. (e.g., hospital staff, ventilators, and beds)
4. Decrease cases and outcome on public health, the economy, etc.

Figure 1. “Goals of community mitigation for pandemic influenza” Source: CDC.gov

This lowers the peak (shaded area) and less people get sick. Disease does not stop from spreading. Cases still come. The disease still hangs around, and for a longer time. Wait…why do we want this? There will be less active infections, and less burden on public health resources.

Right now, the World Health Organization has more than a million confirmed cases. This is an underestimate. Infected people without tests are not included. Neither are the asymptomatic. This number will go up.

This video by reddit user palkab shows their COVID-19 simulator. It is a work in progress but shows some scenarios. These highlight why you need to break the chain, if you can. Here is their GitHub repository to help out.

Stay at home. It is the right thing to do. It saves lives.

Don’t give disaster a face

Numerical representations of human lives do not necessarily convey the importance of those lives. All too often the numbers represent dry statistics, “human beings with the tears dried off,” that lack feeling and fail to motivate action.

Paul Slovic from Judgment and Decision Making, vol. 2, no. 2, April 2007, pp. 79-95.

The book “And The Band Played On” details the early HIV/AIDS epidemic in the United States. For years, the disease had affected homosexuals. Straight people thought they were safe. That AIDS does not infect or kill straight people, i.e., straight men.

Like HIV, this virus does not discriminate. Let’s be clear; CoVID-19 affects babies, young, and old. Rich and poor. Men (more so) and women.

This became evident to the American people in 1985 when celebrity Rock Hudson died. Soon, his publicist revealed he died from AIDS related causes. Hudson became “the face of AIDS”. Now people cared. This, despite that the first lab results of a new virus had been reported already in 1978 and a first clinical case in 1981.

Paul Slovic, professor of psychology at the University of Oregon, knows why.

Paul Slovic from his TedxKakuma Talk “Human tragedies: The more who die, the less we care” (2017)

The above charts come from his research. Slovic explores “psychological factors contributing to apathy toward genocide”. He discovered that with more disaster deaths (e.g., genocide) our compassion “collapses”. Everything blurs together. We lose the ability to distinguish individuals from the crowd.

I just mentioned that the WHO has confirmed more than a million cases. Now look at the charts again.

Left side: large losses should make us care more, if every life has equal value.

Right side: It becomes mentally demanding to imagine all these lives lost. We switch off. Like an overloaded fuse. We become numb to the numbers.

Slovic also says we can recover compassion, to some extent. We need to focus on one individual at a time;

stories of individual victims, brought to us through relentless, courageous, and intimate news coverage, certainly unleashed a tidal wave of compassion and humanitarian aid from all over the world

Paul Slovic Judgment and Decision Making, vol. 2, no. 2, April 2007, pp. 79-95.

We have seen this countless of times over the years.

In 1984, Birhan Woldu became the face of the Ethiopian famine. She sparked Bob Geldof into action to organise Live Aid.

In 2009, Neda Agha-Soltan in death became the face of the Iranian Green Wave protesters.

In 2015, Alan Kurdi became the face of the Syrian refugee crisis. He finally connected people around the world with the everyday struggle of refugees.

Sweden’s own Greta Thunberg has given rise to a global movement for our climate.

Tom Hanks’ and Rita Wilson’s CoVID-19 disease has generated attention in America. I would not call them the face of the pandemic, yet.

I fear that we will remain emotionally numb and not take this disease seriously. Until we witness a heart wrenching COVID-19 death ourselves.

Images seem to be the key to conveying affect and meaning, though some imagery is more powerful than others.

Paul Slovic Judgment and Decision Making, vol. 2, no. 2, April 2007, pp. 79-95.

Conclusion: Act.

Infectious disease is something low income countries deal with everyday. That is the largest disease burden in those areas. In high income countries, we don’t see them as much. That’s why COVID-19 is causing panic. Like the influensa pandemic in 2009, or the Ebola outbreak after that.

This is what privilege looks like. If it doesn’t happen to you, you switch off. You become blind to the danger that is COVID-19. You don’t know what you can do about it, what you need to change the course of the pandemic, or why you should care to do it. You become blind and you cannot see the threat.

In this post, we have looked at how your passive behaviour determines the course of this pandemic. I have given you a tool to start taking action. I have shown you that you are capable. That you can create opportunities to take the right action. I have tried to motivate you to stay away from other hosts using numbers, figures, and emotion. I want you to act.

Stop being passive. Start being active. Stop worrying about what you cannot do. Start thinking about what you can do. Stop being selfish and start exposing your solutions. Act.

We are all needed to stop this pandemic. We don’t need someone to become the global face of this pandemic. You can stop this. Today.

Act.

You are capable to create an opportunity that will motivate a behaviour change.

About this post and its author

Simon Peyda Moore is a dual Master of Medical Science (Biomedicine, 2014 and Global Health, 2019). As of 2020 he works on health care systems and applications of implementation science.

This is my third entry related to the novel coronavirus, SARS-CoV-2, and the disease CoVID-19. I previously collected information and resources when the outbreak was new in Sweden. I then translated a viral Medium post into Swedish.

This latest entry targets those who want to act but do not know how, using an evidence-based framework.

The text is simple and understandable. The language was checked using the Hemingway Editor to verify the level of language used. (Grade 5 or lower).

There are figures, animations, text and links to more resources.

Translations

Swedish – by Simon Peyda Moore (original)

There are no other translations yet but you can contribute and participate. Please leave a comment below with your version and I will put up a link to your text here.

Det här är det nya Coronaviruset (SARS-CoV-2)

Posted on by Simon P M
Illustration: Alissa Eckert, MS; Dan Higgins, MAM (CDC, 2020)

OBS! Informationen uppdaterades senast fredag den 14 februari 2020 och är delvis inaktuell.

I januari 2020 kom den första rapporten om att 2019-nCoV (numera SARS-CoV-2), det som kallas det nya Coronaviruset, har nått Sverige. Med en Masterexamen i Global Hälsa bekymrade jag mig över den förvirring som råder ute på internet. Därför ville jag samla fakta från verifierade källor och gå igenom hur det ligger till med ett vardagligt språk.

Vid större händelser finns det risk att ryktesspridning uppstår. Tänk på att ha källkritiskt förhållningsätt när du tar del av information. Frågorna Vad? När? Var? Hur? Vem? och Varför? fungerar som ett källkritiskt filter när du tar del av information. Kontrollera alltid uppgifter från flera källor.

från sidan “MSB:s arbete med anledning av coronaviruset“.

Vad har hänt?

Sent 2019 började en smitta spridas från Kina. Det är en ny stam från virusfamiljen corona som ligger bakom. Varianten (eller “stammen”) kallas ny för att den inte har hittats hos människa tidigare. Däremot är coronavirus i sig ingenting nytt, då man vet att dessa virus kan orsaka luftvägsinfektioner, som t.ex. SARS (2003) eller MERS (2012).

Fredagen den 31 januari 2020 konstaterades det första, och hittils enda, fallet i Sverige efter att en kvinna hemmahörande i Jönköping drabbats av viruset. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) berättar att man har bistått Utrikesdepartementet för att hämta hem ytterligare tolv personer från Wuhan i Kina via flyg från Frankrike till Arlanda.

Inga ytterligare fall har hittats i skrivande stund, trots att totalt ett 20-tal personer har testats för misstänkt infektion i Sverige enligt Folkhälsomyndigheten.

Källor: Folkhälsomyndigheten, Världshälsoorganisationen/World Health Organisation (WHO), Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) samt Svensk MeSH via ki.se

2019-NCoV, CoVID-19, SARS-CoV-2, och “det nya coronaviruset”: Vad är vad?

  • 2019-NCoV eller “det nya coronaviruset“: detta var det ursprungliga namnet på viruset som orsakar sjukdom och dödsfall efter spridning från Kina. “Nytt/nya” för att det inte hittats i människa förut, och “2019“ efter året viruset upptäcktes.
  • SARS-CoV-2: Det uppdaterade namnet på viruset som gäller från och med den 12 februari 2020 (Severe Acute Respiratory Syndrome Coronavirus 2).
  • CoVID-19: Coronavirus disease, det vill säga sjukdomen som orsakas av SARS-CoV-2.

Här kan man jämföra med HIV och AIDS som slarvigt ofta benämns tillsammans. Det skapar förvirring om vad som är vad. Så här: HIV är viruset, AIDS är immunbristsjukdomen som uppkommer till följd av obehandlad HIV infektion.

Källa: European Center for Disease Prevention and Control (ECDC), och Svensk MeSH via ki.se (HIV samt AIDS)

Vad är symptomen för CoVID-19?

Det är samma som vid andra luftvägssjukdomar (t.ex. influensa eller förkylning) och de flesta blir inte allvarligt sjuka:

  • Luftvägssymtom (t.ex. halsont, hosta)
  • Feber

Om man har dessa symptom men inte har besökt det aktuella området (Hubei-provinsen i Kina) de senaste 14 dagarna är det sannolikt någonting annat man har råkat ut för, och inte det nya coronaviruset.

Tänk på att en “vanlig” influensasäsong också pågår just nu, parallellt med coronavirusets spridning. OBS! Influensa orsakas inte av coronavirus utan just influensavirus.

Källor: Folkhälsomyndigheten samt 1177 Vårdguiden

Hur många har drabbats?

Den senaste statistiken (13 februari 2020) visar följande uppgifter och “nya fall” är sedan den föregående dagsrapporten från WHO:

  • Globalt: 46 997 bekräftade fall (varav 1826 nya fall). Inga nya fall har rapporterats in det senaste dygnet.
  • Regionalt (Kina): 46 550 bekräftade fall (1820 nya fall)
  • Utanför Kina: 447 bekräftade fall (6 nya fall) i 24 länder.
  • Sverige: 1 bekräftat fall, se ovan (inga nya fall).

Källor: Världshälsoorganisationen (WHO) samt Folkhälsomyndigheten,

Hur många är döda?

  • Regionalt (Kina): 1368 bekräftade dödsfall (254 nya fall)
  • Utanför Kina: 1 bekräftat dödsfall i 24 länder.
  • Sverige: Inga bekräftade dödsfall.

Källor: Världshälsoorganisationen (WHO)

Hur många är friskförklarade?

  • Regionalt (Kina): 5915 personer
  • Utanför Kina: 71 personer i 27 länder.
  • Sverige: Inga bekräftade friskförklaringar.

Källa: TIME Magazine OBS! Oklart varifrån de hämtat dessa uppgifter.

Vad är dödligheten?

Det här är ett begrepp som måste tydliggöras då olika termer figurerar ute på nätet just nu och bidrar till förvirring om hur farligt SARS-CoV-2 och CoVID-19 sjukdom egentligen är.

Definitionen av dödlighet (synonymt med “mortalitet”) från Svensk Ordbok ser du nedan. Lägg märke till att formuleringen understryker funktionen av ordet som “antal dödsfall per tidsenhet“.

dödlighet substantiv ~en

an­tal döds­fall per tids­enhet; absolut el. (vanligen) i förhållande till viss grupp (synonym: mortalitet)

Exempel: dödlighetsprocent; spädbarnsdödlighet; dödligheten i lungcancer är fort­farande hög;

Svensk Ordbok “Dödlighet” (tryckår: 2009)

Man kan alltså säga att begreppet “dödlighet” på svenska visar hur snabbt det går från sjukdomsfall till dödsfall inom en viss tidsperiod (vanligtvis år). Jämför med engelskans “Mortality rate”, som kan direktöversättas till ungefär “dödlighetshastighet”.

Källa: Svensk Ordbok “Dödlighet” samt Merriam-Webster “Mortality Rate”.

Hur beräknas dödligheten?

Som vi konstaterade ovan är det tidsfaktorn som spelar en avgörande roll. Beräkningen av dödlighet i sig är överraskande enkel. Man behöver ta reda på:

  • A) Det totala antalet döda under en given tidsperiod
  • B) Antalet människor i den grupp där dödsfall har skett (t.ex. alla som har drabbats av CoVID-19)

När du har tagit reda på detta delar du A med B och multiplicerar med 100 000 (en standardfaktor i detta sammanhang). Då får du svar på hur många som förväntas dö per 100 000 invånare och år. Satt i sammanhang tar man på detta sätt reda på hur dödlig sjukdomen är i förhållande till andra sjukdomar.

Tillämpar man detta på SARS-CoV-2 så får vi just nu (13 februari):

1368 totala dödsfall / 46997 drabbade människor = 0,0291082409515501

0,0291082409515501 x 100 000 = 2910 dödsfall per 100 000 invånare

Med andra ord kan man säga att strax under 3% av alla drabbade förväntas dö av sjukdomen.

Källa: Center for Disease Prevention and Control (CDC)

Vad är skillnaden mellan dödlighet, incidens och prevalens?

Dessa tre termer kan vara förrvirrande, även för akademiker. Det som de har gemensamt är att de berättar om olika sätt som man studerar sjukdomsfall på inom epidemiologi (vetenskapen om sjukdomars utbredning, orsaker och förlopp).

Det som skiljer dem åt är vad de faktiskt beskriver. I korthet:

  • Dödlighet: “Alla dödsfall i en given population” som studeras under en given tidsperiod. Ger svar på hur många som förväntas dö inom en viss tid.
  • Incidens: “Antalet nya fall av en given sjukdom” under en given tidsperiod och population. Ger svar på hur många nya fall som påträffas under en viss tid.
  • Prevalens: “samtliga sjukdomsfall, gamla och nya, hos en population vid en given tidpunkt”. Ger svar på hur många fall som förekommer vid en viss tid.

Källa: Svensk MeSH via ki.se (Dödlighet, Incidens samt Prevalence)

Vad är ett virus?

Virus är mikroskopiska organismer som förökar sig genom att använda en “värd”, i detta fall människokroppen. I kroppen finns det ett slags maskineri som hjälper celler att dela på sig, växa, och föröka sig. När virus infekterar oss kapar de maskineriet för att skapa kopior av sig självt. De har alltså inget eget sätt att kopiera sig på utan de är helt beroende av en värd för att kunna överleva och spridas vidare. Det här betyder att virus har svårt att överleva någon längre tid utan en värd, utanför människokroppen.

Man kan säga att det sker på samma sätt som när ett datorvirus tar sig in i din dator, skapar kopior, och sedan sprider sig till andra datorer via t.ex. e-post.

Tänk på att det finns olika typer av virus. Det är allt från vanliga förkylnings- och influensavirus (som de allra flesta överlever) till hemska smittor som Ebola och HIV. Coronavirus är helt enkelt en variant av alla dessa familjer och stammar. Olika typer av virus kräver olika typer av strategier (t.ex. vaccinering, kondomanvändning, eller god handhygien)

Källa: Svensk MeSH via ki.se (Viruses)

Vad är inte ett virus?

Alla mikroorganismer inte är av samma slag: bakterier är inte detsamma som virus. Däremot kan båda typer av infektioner orsaka inflammation och sjukdom som drabbar lungor och luftrör, vilket bidrar till att skapa förvirring kring dessa två förekommande mikroorganismer.

Ibland använder vi lite slarvigt uttryck som “bacillusker”, “virus och bakterier”, “mikrober” och “mikroorganismer” när vi egentligen menar en specifik typ av mikroorganism. För kännedom finns det även andra orsaker till infektionssjukdomar, som t.ex. svamp, parasiter och prioner. Var uppmärksam på vad du eller den du pratar med egentligen menar så att du inte sprider felaktigheter av misstag.

Det här betyder alltså att antibiotika (t.ex. penicillin) inte fungerar mot virusinfektioner. Felaktig användning av antibiotika påskyndar snarare en utveckling som gör det svårt att behandla bakterieinfektion som utgörs av resistenta bakteriestammar.

Sammanfattningsvis; Att tro att virus och bakterier är samma sak är lite som att kalla en apelsin för ett äpple (appel = äpple, sin = från Kina). Var försiktig.

Källor: 1177 Vårdguiden (Infektion i lungor och luftrör), 1177 Vårdguiden (Antibiotika), samt Svensk Ordbok (Apelsin)

Hur smittar coronavirus?

Coronavirus smittar huvudsakligen via luften. Ursprungligen kom smittan sannolikt via djur (så kallad zoonos) men det har nu bekräftats att det nya coronaviruset också smittar från en människa till en annan människa. Folkhälsomyndigheten skriver att spridningen sker “genom hostningar och nysningar, så kallad droppsmitta”.

Dessutom bedömer man att “det nya coronaviruset smittar när patenten är sjuk och i samband med insjuknandet”. Är man symptomfri från infektion till dess att sjukdomen bryter ut (så kallad “inkubationstid”, här: 2-14 dagar) säger Folkhälsomyndigheten att “det är omöjligt att det nya coronaviruset skulle smitta under hela inkubationstiden”. Läs mer här.

Folkhälsomyndigheten bedömer, trots det första fallet, risken som fortsatt “mycket låg för att smittan ska spridas i Sverige i samband med enstaka importfall (annat än till enstaka nära kontakter)”.

På sociala media uttrycks oro för att t.ex. råka ta i handtag som har berörts av smittade personer men risken att smittas den vägen får anses vara låg, då virus som nämnts ovan inte klarar av att föröka sig och överleva utan en värd.

Källor: Svensk MeSH via ki.se (zoonoser) samt Folkhälsomyndigheten

Hur skyddar man sig från att smitta eller att bli smittad?

Här gäller samma åtgärder som rekommenderas vid t.ex. influensa.

  • Undvik att röra vid ansiktet eller ögon.
  • Undvika nära kontakt med sjuka människor.
  • Tvätta händerna ofta. Använd alltid tvål och varmt vatten. Särskilt noga före måltid, vid mathantering och efter ett toalettbesök.
  • Komplettera handhygien med handsprit, om möjligt.
  • Hosta och nys i armvecket eller i en pappersnäsduk.
  • Stanna hemma när du är sjuk.

OBS! Munskydd, av den typ som finns på apoteken och som har sålt slut i hysterin kring coronaviruset, skyddar inte mot smitta. Tvärtom: “Virus kan samlas i munskyddet, och när man tar av och på skyddet kan viruset överföras till händerna och därmed spridas vidare. Det gäller att kunna hantera munskydden rätt” enligt en expert på Folkhälsomyndigheten som istället förespråkar god handhygien.

Källa: Folkhälsomyndigheten samt Sveriges Television

Var kan jag läsa mer och hålla mig uppdaterad?

Håll dig till välkända och verifierade källor som myndigheter, Vårdguiden 1177, samt trovärdig media. Här kommer några tips:

Sverige – information på svenska

Europa – information på engelska

Internationellt – information på engelska